På gott & ont
Fröken Em / 2013-06-25 / 20:05:37
I ett par dagar har jag tänkt en hel del på dem 12 senaster månaderna som gått,
tanken slog mig häromdagen - allt jag faktiskt gått igenom .
Jag har fattat svåra och tuffa beslut, jag har sorterat bort det ena och det andra,
jag har gjort mig själv en stor tjänst, jag har offrat, jag har vunnit, jag har förlorat.
Den största " förändringen " är nog min flytt till Malmö faktiskt - något av det bästa som
jag någonsin gjort (hittills), inte bara flytten utan att jag träffade min stora kärlek & följde mitt
hjärta utan att tänka två gånger. Alex kom in i mitt liv när jag behövde någon som mest men samtidigt
var jag inställd på att leva ensam - i resten av mitt liv :) Han fanns/finns där när jag behövde/behöver prata,
skrika, gråta, skratta - ja alla faser man faktiskt går igenom. Han har varit det största stödet
efter min seperation och trots motgångar så har han stått vid min sida i ur & skur.
För det är jag evigt tacksam - inte bara att han stått ut med mig och funnits där och sett mig
långt ner på botten utan för att han faktiskt har hjälpt mig upp, trott på mig & gett mig vingar så att jag kan flyga igen. Och evigt tacksam är jag idag då Alex är min kärlek, min själsfrände & min allra bästa vän <3
" Jag älskar dig i evig tid mitt hjärta ".
Det som sårat mig allra mest är nog det som jag förlorat - då menar jag inga matriella ting
utan vänner som jag faktiskt tappat på vägen. Där är dem som jag själv valt bort då dem bara tagit
min energi & min tid. Där är dem som jag själv inte valt utan dem som valt bort mig på grund av
att mitt liv tog en vändning & jag enligt dem " förändrades " till det negativa - bara för att jag gör något
åt mitt liv och väljer att följa mitt hjärta istället för att ligga alla andra till lags!
På ett sätt är det sårande och det har verkligen varit tuffa perioder som har visat sig i tårar i floder
men sen kan man även se det så att " dem jag förlorat - hade jag ändå förlorat förr eller senare. Inga vänner att ha och inga vänner som man vill ha i sitt liv ". Kanske mest så att tiden var tuff just när man insåg vem
som lämnat ens sida. Men som ett känt citat säger : " Riktiga vänner lyser starka i solsken men starkare i skuggan " Idag vet jag vilka mina riktiga vänner är och jag är evigt tacksam över att få äran att ha dem människorna i mitt liv & jag är evigt tacksam över all styrka ni gett mig. Ni vet vilka ni är!
Jag vill även påpeka att jag är världens lyckligaste som har den fantastiska familj som jag har.
En familj som gett/ger mig styrkan och energin till att kämpa, en familjen som hela tiden trott/tror på mig,
en familj som funnits/finns där i vått & torrt, en familj som har brytt/bryr sig & framförallt en familj som älskar mig för den jag är. " Utan er så hade jag förmodligen inte varit den jag är idag. Tack familjen. Jag älskar er "
Kommentarer
Trackback
