Vänskap.

Livet / 2014-08-16 / 20:06:18
 
Hej hopp - nu är filosofen igång igen. Denna gången handlar det om vänskap.
 
Har suttit här och tittat på gamla foto och både skrattat och blivit ledsen. Det är allt 
från mina gymnasieår fram till idag typ. Och som sagt, verkligen blandade känslor.
Vissa foto värmer mitt hjärta och får mig att känna en speciell härlig känsla i hela kroppen,
andra foto får mig att känna ledsamhet och besvikenhet. Jag har mött såå många personer under mina 27 år
som haft någon form av betydelse, vissa mer och andra mindre.
Några som man trott skulle stanna föralltid (vissa står fortf. vid min sida) och några personer som man kunnat räkna ut bara skulle stanna för " stunden ". Men det värsta är nog dem " vännerna "
som man trodde alltid skulle finnas i ens liv men som lämnade en när det blev motgångar eller förändringar.
 
Jag har gråtit, jag har varit arg, jag har undrat, jag har vridit och vänt, jag har försökt, jag har slutat hoppas.
Men frågan " Varför? " blir man ju aldrig av med. Var det meningen att personen/personerna skulle komma
in i ens liv, vara en stoooor del av en och sen bara försvinna? Men till vilken nytta? Eller mening? Varför?
 
Vad är vänskap för dig?
 
För mig är vänskap att man inte varje dag behöver höras men att man VET att ens vän alltid bara
är ett samtal bort. Att ingen kalender i världen har ett "Nej, jag kan inte idag". Att man kan berätta sina
innersta funderingar/tankar/hemligheter som alltid stanna hos den personen. Att man kan skratta och gråta
tillsammans - att man möter motgångarna som medvindarna. Att man berättar sin uppskattning. Att man
aldrig låter sin vän falla - man är alltid där innan fallet. Att man aldrig behöver fråga "har det hänt något"
utan man SKA veta det bara genom att se i sin väns ögon. Att man inte är hel förräns man är tillsammans.
Det är riktig vänskap för mig.
Jag uppskattar dem vännerna jag har. Dem är få men dem är iallafall äkta.
Jag känner att jag betyder lika mycket för dem som dem betyder för mig, jag känner
mig hel när jag är med dem och jag kan berätta ALLT för dem utan att dem dömmer mig.
Och jag älskar dem gränslöst!
Så till er - " Tack för att ni finns och gör mig hel "
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback